[Previous entry: "En till dag på motionscykeln"] [Huvudsidan] [Next entry: "Plus på vågen"]

03/10/2002 Inlägg: "Söndag.."

och absolut slut på lovet! Hur invägningen imorgon går får vi se. Idag var det plus på vågen men eftersom den månatliga bedrövelsen kom igång i natt så kanske det hinner gå till sig tills i morgon. Vi får väl se. I alla fall så har jag haft en sån enorm motivation och viljestyrka idag TROTS rejält ont i magen pga av mensen. Jag har kört sån själv pepping i helgen för att, som man säger på engelska, "boost my ego". Jag behövde det nämligen. Och har tydligen lyckats över förväntan ;o) För idag när jag satte mig på motionscykeln så hade jag sånt jäklaranamma att jag gav mig den på att klara de 5km från igår fast hellst lite fortare, ja så mycket fortare blev det ju inte, bara 14sekunder men ändå :) 183,3kcal sa den att jag bränt. Och inte nog med det, när jag klev av alldeles skakig och slut så tänkte jag "nää skam den som ger sig" och gick upp till hemgymmet och styrketränade i 20 minuter också! Jäpp, det har slagit runt fullständigt för fröken Forsberg (som en kompis envisas med att kalla mig, vi har nämligen samma förnamn) :D

Och när jag var klar med det så tog jag 10 minuters stretching. Och döm om min förvåning när jag inser att sååå mycket av min vighet har jag inte tappat på de här 7 åren sedan PÅ dök upp i mitt liv (har inte tränat/stretchat sedan dess). Jag kunde nääästan få ner handflatorna i golvet när jag står med benen ihop och böjer mig fram (raka ben) och sätter ner händerna mot golvet. Jag fick ner hela fingrarna och början av handflatan men bakkanten av handen låg typ 4cm ovanför golvet. Och när jag satte mig ner och tog tag i tårna för att sträcka benen rakt upp i luften (helt sträckta) så klarade jag det, det gjorde väl lite ont (vilket det aldrig gjorde förr) men herrejesses! Vad kan man vänta sig av en som nyss varit 150kg tung och fortfarande är rätt så ordentligt tung ;o) Jag måste säga att jag kände mig mäkta mallig över mig själv :D

Jag har fått många frågor hur jag håller motivationen uppe. Jag har funderat mycket på det och en del av anledningen tror jag faktiskt är att jag ofta just jobbar med att "boost my ego", jag peppar mig själv genom att helt enkelt tycka att jag gör det bra. Jag låter inte de motgångar som kommer bry mig, för skulle jag göra det så skulle den ena motgången starta nästa. Och så har jag påbörjat en nedåtgående karusell. Istället för att fastna på dem, eller hänga upp mig på enstaka perioder under vägens gång, så ser jag hela tiden mig själv som jag vill vara framför mig. Hur jag vill må, att jag vill orka mer osv. Även om jag väger in varje vecka så är en vecka ingenting för mig. Jag ser mer till helheten. Och en jätteviktig grej är faktiskt att jag hela tiden försöker tycka om mig själv som jag är, vilket som vi alla vet inte är lätt. Men skulle man gå omkring och må dåligt över hur man är så skulle man misslyckas bara därför. För mig hjälper det visserligen upp att ha en sambo som tycker att jag är det underbaraste som finns :) Såna är bra för självförtroendet kan jag meddela ;o) Ja det är jättesvårt att förklara varför jag har sån motivation, och ännu svårare att komma på varför! Det finns säkert massor med små små saker som hjälper upp men att hitta alla och namnge dem! Inte lätt!

Jo just det ja, innan jag glömmer det Yours truly :)